Mijas_Garderob.blogg.se

En blogg om mitt liv som Barn, Mamma, Fru & Vän På både gott och ont...

Min stora kärlek...

Publicerad 2014-07-18 14:31:43 i personligt,

Inatt va en sån där natt då tårarna bara rann och ville inte sluta..
Varför vet ja inte.. eller?? 
Det inträffar ganska ofta att när jag ska lägga mig så börjar tankarna snurra..
Ibland blir det så jobbigt att tårarna bryter fram, men jag är alltid noga med att han sover och inte hör mig.
Många kan uppfatta mig som glad och bekymmerslös men ingen ser mig på insidan.
Djupt där inne så finns det sår som inte vill läka,
envist hänger dom kvar och vägrar släppa greppet.
Men va va det som utlöste tårarna i natt??
Jag såg en film som handla om Burmas "premiärminister" som setat i hus arrest fram till 2010, I filmen fick man se hur stark hennes och hennes mans kärlek va till varann.
Fast dom inte sågs på många år så va dom varann trogna och verkligen älskade och respekterade varann.
Så när lampan släcktes började mina tankar gå igen..
 
 
Jag började tänka på mitt egna förhållande,
det har inte varit lätt och många gånger har man varit nära att ge upp.
Men vi kämpade och tog oss igenom kriserna och idag står vi stadigare än nånsin,
jag har en man som jag vet alltid kommer finnas vid min sida.
Hur mitt liv än har varit, med mycke svek och nedvärdering,
så har min man visat att vad som än händer så finns han vid min sida,
han har fått mig att tro på mig själv och tro på att nån kan älska mig för den jag är.
Jag har så svårt att säga och visa honom min kärlek, jag försöker men ibland kliver den där spärren in,
då ingen får ta i mig, en krypande känsla som vägrar lämna min kropp.
Jag visar min kärlek på så många andra sätt men det räcker inte alla gånger och jag förstår honom.
Men tack vare alla mina timmar med psykologen så har vi kommit en bra bit,
där jag inte längre mår så dåligt av att ge en kram eller säga orden: 
Jag älskar dig.  
men ibland kommer den där känslan, varför vet ja inte men som min psykolog säger:
Allt tar tid att reparera och det jag varit med om kommer aldrig försvinna helt men det kommer bli lättare..
Men fortfarande så har vi våra upp och ner perioder, men de hör livet till,
Jag kan inte se mig bli gammal utan min älskade man..
Han är min trygghet..
 
Kul att du titta in och hoppas vi ses igen...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mija

Jag är en Mamma & Fru på 43 år. Jag har Reumatism/fibro, AdHd, Social fobi, Biopulär och säkert nått mer ;) Hur jag får min vardag att funka vilket inte är det lättaste alla gånger..

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela