Natur i all ära..
Jag har väldigt många intressen, har alltid haft. Ombytlig av mig är rätta ordet, men de tar vi inge extra för.
Men ett intresse som inte försvunnit är fotografering.. För ett år sen fick jag en systenkamera av min man och den har blivit flitigt använd... Jag älskar att va ute i skogen med mina små barn (Eng bulldog Olle & Molly) och kameran är alltid i näven och foto klar.
Nu är jag inne i en Natur period...
Den här bilden är tagen på Östersjön mitt i natten
Samma ställe som föregående kort men annan inställning på kameran...
Våra skogar
Troll skogen..
Och här har vi mina små älsklingar...
Divan Molly, en bortsämd dam, men som äger mitt hjärta.
Olle, Mannen i mitt liv
Hur kom jag in på den här rasen??
Nog för att jag sett Engelsk Bulldog lite här och där men jag SÅG själva hunden första gången när gubben och jag kollade på Ozzy Osborns reality show och dom hade en bulle som hette Lola och när hon satte sig och sket på deras svin dyra matta så skrek ja rakt ut...
- En sån hund ska jag ha!!!
Gubben titta förvånat på mig
- En hund som skiter på mattan??
Kastade en irriterad blick på honom.
- Nä din åsna, en SÅN hund, och pekade på Lola
Och där startade min längtan efter en liten bulle bebis, efter att ha läst om rasen, för och nack delar , sjukdomar osv så blev de mycke tänkande. Men jag va så säker på mitt val av hund, så jag övertala min man att vi skulle skaffa en.. Han muttra lite om att jag valde en jäkligt dyr hund.. Men skit samma, jag ville så gärna och han har svårt att säga nej när han ser att jag verkligen brinner för nått. Så starta vi vårt letande, Men det va lättare sagt än gjort,
Då det inte föds så många bullar i Sverige och vissa bulle kennlar va allt annat än trevliga så sökte vi oss utomlands och DÄR fanns hon plötsligt efter 2 års letande, vår efterlängtade bebis.. Vi valde henne vid 2 veckors ålder och sen dom 6 veckor fram tills hon skulle komma hem va rena tortyren. Varje vecka fick vi bilder på hur hon växte och hon va så söt..
Den 8 November 2007 stog jag på Arlanda och mötte en liten tjej från Tjeckien, som skulle komma att bli mitt allt.
Den lyckan går inte att beskriva, minns när jag lyfte ut henne ur buren och höll henne emot mig, för första gången kände jag en kärlek så stark och så äkta.
Äntligen va hon här och hon va min.
Nu har det snart gått 7 år och hon är fortfarande lika viktig för mig, jag kan inte ha hundvakt till henne för tänk om dom sårar henne (hon e lätt stött) eller tänk om dom inte pysslar om henne så som man ska, massage och lite extra gott och bädda hennes säng..
Jag vet att jag är löjlig men det löftet jag gav henne när hon låg i min famn tänker jag aldrig svika.
Men hallå.. tänk om du dör då??
Det är oxå ordnat, att OM jag skulle trilla av pinnen medans hon fortfarande lever så ska hon få somna in och spridas ihop med mig..
Ego?? Javisst... För jag skulle gråta floder från himlen om jag fick se att dom inte tog hand om henne som jag gjort och som hon är van vid..
Nåja, men nu har varken jag eller Molly några planer på att trilla av pinnen, inte den närmaste tiden iallafall...
Jaha då tackar jag för mig för idag och hoppas du tittar in i morgon igen.. Kram
