Fuck Måndag
Då va det måndag igen och det med besked..
Kände direkt ja öppna ögonen att våga trampa mig på tårna idag..
Do it and i will eat U alive...
Kan det tänkas att det blir en riktig kaos vecka??
Släkten är på ingång och jag har ett berg av tvätt och ett hav av disk. Alltid lika trevligt.. Jag brukar aldrig ha det så stökit som ja har det nu, febern gjorde sitt och man va levande död och krafterna fanns inte till att fixa..
Nä utan då får man panik städa och tacksam över att solen lyser med sin frånvaro.
Är solen framme så vill man ju absolut inte vara inne och städa.
Startade med att riva alla lakan ur sängen och kastade dom i en hög på golvet men det ja inte la märke till va att Olle låg där så efter en stund ser jag mina lakan börja dra iväg, tänkte först att fan ja har hallisar men insåg snabbt att de va ju bara min stackars prins som inte uppskattade att ha tvätten kastad på sig.
Nu sitter ja här och samlar krafter för att ta itu med disken och långt inne i mig så hoppas jag på ett mirakel, tänk om nån kunde komma och säga..
- Klart du inte behöver diska, ja fixar det åt dig...
Men drömma kan man alltid.. eller varför inte ge mig ett magiskt spö så ja bara behöver viffta lite så e allt tipp topp här hemma...
Ha fast skulle ja ha ett sånt spö så skulle ja trolla mig långt härifrån,
kanske dit där solen är.
Borde ringa doktorn och få cortison spruta i axeln och höften men det tar så emot, det är som att välja mellan pest eller kolera. Jag har verkligen försökt att stå ut med smärtan men ärligt så vet ja inte om ja klarar mycke mer. Men då tänker jag på alla äckliga kilon som lägger sig som ett mega lager på min kropp, jag mår skit hur ja än gör. En ond cirkel är vad det är.
Har aldrig vägt så mycke som jag gör idag och det spelar fan ingen roll va ja gör nej nej.. kilorna hoppar på mig och biter sig fast, vägrar släppa greppet.. Jävla skit.
Allt va bättre förr
Men tro mig, de va de.
Jag har väll kanske lite svårt att inse att jag inte är 18 längre och att livet har sina för och nack delar. Jag va frisk som en nöt kärna när ja va yngre och fixade allt själv, envis som en åsna kan man säga...
Skulle ja flytta så fixa ja de själv, flyttade ett helt hem med en liten volvo. Allt går bara man vill.
Idag står jag och svär för att ja märker att mina krafter inte finns längre, det gör ont i lederna, orkar inte bära nått och fingrarna ser ut som... ja skit är nog de rätta ordet.
Nä vet ni va.. nu ska ja inte sitta här och gnälla utan ja ska ta och fixa lite.. Fast det tar emot...
Kul att du titta in och hoppas vi ses igen.. Kram
